Jeg har fået en del opfordringer siden jeg skrev min ‘introduktion’ til at skrive på et nordisk sprog, så jeg vil skrive dette indlæg på dansk. Jeg håber dette vil være til glæde for Aryavarta’s læsere.
Jeg er i tidens løb stødt ind i et par folk, som tror at “hinduisme” er en slags demokratisk religion, hvor alle er ‘lige’, at religionens højeste påbud er, at man skal være blødsøden, og at enhver kan tro på hvad han (eller hun) har lyst til. Disse misforståelser skyldes nok i højgrad Gandhi, som jo er kendt for sin ikke-voldssekt. At Gandhi – som var kendt for altid at have ‘Bhagavad Gita med sig hvor end han gik’ – skulle basere sin filosofi på Bhagavad Gita er i øvrigt besynderligt, fordi bogen – fra kapitel to til den slutter – er en dialog på en slagmark, hvor Krishna forsøger at overbevise krigeren Arjuna om, at han skal kæmpe. I det første kapitel udtrykker Arjuna sin modvilje mod kampen, men i løbet af de følgende sytten kapitler får Krishna ham overbevist, og resultatet er, at Arjuna går i krig og dræber ca lige så mange, som der døde i løbet af hele Anden Verdenskrig (mange milioner). Dette har fået en ortodoks brahmin til at kommentere, at Gandhi måtte have nøjes med kun at læse det første kapitel. Under alle omstændigheder findes der denne her new-age-agtige idé om, at vedisk religion er noget blødsødent, demokratisk noget, der handler om at være lige venlig over for alle mennesker, især de kasteløse, fordi vi jo alle er Guds børn.
Det er rigtigt at vi alle er ‘Guds børn’ (hvis man vil udtrykke det på denne måde). Og ‘ahimsa’ (‘ikke-vold’) er da også en dyd ifølge Bhagavad Gita, om end den kultiveres ikke på samme måde af en brahmin, som af en kshatriya (kriger, statsman – i bedre tider to sider afsamme mønt). Men dette betyder ikke, at alle er lige gode, og burde behandles på samme måde eller have samme rettigheder.
Bhagavad Gitaens indfaldsvinkel på lighedsspørgsmålet kan reduceres til to grundlæggende principper:
1. Alle levende væsener er (ikke ‘har’) en sjæl, og alle sjæle er i princippet lige.
2. Men alle betingede sjæle er bundet til en krop, som ikke er lige i forhold til andre kroppe.
Lad os se på et eksempel. Krishna siger i 9.32, at:
“BG 9.32: O son of Pṛthā [Arjuna], those who take shelter in Me, though they be of lower birth — women, vaiśyas [merchants] and śūdras [workers] — can attain the supreme destination.”
Når jeg læser dette kan jeg næsten se for mig en frustreret45-årig pebermø og feminist sige: “se, alle kan opnå det højeste åndelige mål, det er ligemegetom man er kvinde, eller afsåkaldt lavere fødsel”. Dette er både rigtigt og forkert. Det er rigtigt, at kvinder og de lavt-fødte kan opnå åndelig success. Men læg mærke til, dette kan opnås “på trods af” og ikke “lige så godt af”. Der ligger en slags ‘nåde’ i, at selv kvinder og sudras kan opnå ‘the supreme destination’. Det er altså ikke rigtigt, at det er lige meget, hvem man er – eller rettere, hvad for en slags krop man er i. Den højeste destination eller lettere opnåelig for nogen, end andre.
Derudover er der selvfølgelig “kastesystemet” (Vedaerne bruge udtrykket’varna-asrama-dharma’), som påbydes i Gita:
BG 18.41: Brāhmaṇas, kṣatriyas, vaiśyas and śūdras are distinguished by the qualities born of their own natures in accordance with the material modes, O chastiser of the enemy.
BG 18.42: Peacefulness, self-control, austerity, purity, tolerance, honesty, knowledge, wisdom and religiousness — these are the natural qualities by which the brāhmaṇas work.
BG 18.43: Heroism, power, determination, resourcefulness, courage in battle, generosity and leadership are the natural qualities of work for the kṣatriyas.
BG 18.44: Farming, cow protection and business are the natural work for the vaiśyas, and for the śūdras there is labor and service to others.
Det er selvfølgelig rigtigt at det nuværende kastesystem i Indien ikke repræsenterer det system, Krishna påbyder i Gitaen, men til gengæld må man påpege, at Krishna ikke ligefrem anbefaler ‘frihed, lighed og broderskab’ eller ‘én person – én stemme’. Tværtimod.
Der er mange andre eksempler. Når Arjuna af sentimentale grunde ønsker at forlade slagmarken frem for at kæmpe siger Krishna:
BG 2.2: My dear Arjuna, how have these impurities come upon you? They are not at all befitting a man who knows the value of life. They lead not to higher planets but to infamy.
BG 2.3: O son of Pṛthā, do not yield to this degrading impotence. It does not become you. Give up such petty weakness of heart and arise, O chastiser of the enemy.
Ordet oversat til ‘a man who knows the value of life’ fra Sanskrit er i øvrigt ‘an-arya’ – ikke-arisk.
Så jeg ved ikke, hvor de bløde idéer er kommet fra. I hvert fald ikke fra Bhagavad Gita. Og heller ikke fran oget andet vedisk skrift jeg har læst. Den blød sødne snak om demokratisk, egalitær ‘hindusime’ er altså ikke andet end ‘grama-katha’ – landsbysnak – ideas without substance.
Jeg kan i øvrigt henvise til bloggen The Vaishnava Traditionalist, som går til angreb på de demokratiske og egalitære tendenser som gennemsyrer det moderne samfund.
Tack för ett intressant blogginlägg.
När man talar om egalitarism kan det först och främst vara av intresse att skilja på uttrycksform och ideal. Det samhälle vi lever inom är egalitärt om vi ser till dess uttryckta ideal, men inte nödvändigtvis i sina former. Exempel på detta kan ges: “Alla människor ska behandlas lika” – detta är ett egalitärt ideal som vi ofta hör uttryckas. Ett sådant uttryck är en dåligt genomtänkt version av devisen “Alla ska vara lika inför lagen”, d.v.s. att alla ska bli rättvist dömda oavsett samhällsposition eller åskådning. När sådana distinktioner fördunklas, såsom likhet inför lagen kontra en diffus generell likhet, befinner sig språket i en farlig position där dess klarhet har upphävts.
Följer vi devisen “Alla människor ska behandlas lika”, som är egalitär i och med att den avsäger sig urskiljning, finner vi hursomhelst att denna inte riktigt efterlevs i dagens samhälle, trots mycket larm och leben. Jag har själv en väninna som har förlorat sitt jobb på grund av anklagelser om rasism i sammanhang som var knutna till fritiden. Hon hade levt i utlandet under en månad hos en utländsk familj och berättade om detta på krogen för en arbetskamrat, som av personliga skäl såg en möjlighet att använda delar av vad hon sade för att få henne avskedad. Genom att åberopa rasismkortet var detta enkelt gjort och facket ville sedan inte hjälpa min väninna eftersom det handlade om “rasism” och hennes åsikter var uppenbarligen inte helt godkända. I det samhälle vi lever inom kvoteras invandrare, kvinnor eller även ibland män (även om det är ovanligare) in på utbildningar och arbeten, trots att detta strider mot den egalitära devis som säger att alla människor ska behandlas lika. Anledningen till att jag säger att vi lever i ett egalitärt samhälle är att idealen är egalitära. Att dessa ideal sedan inte alltid efterlevs i praktiken är ett resultat av att egalitarism inte är en hållbar ståndpunkt om man tänker igenom den.
Även inom Bhagavad-Gita finner vi liknande självmotsägelser. Inom de andliga idealen (Brahman-kasten) finner vi en egalitär lära, även om vissa yttre former är anti-egalitära, såsom föraktet gentemot kvinnan. Kvinnan har i norden traditionellt sett varit ett starkt väsen under förkristen tid och stod i balans med mannen utan att vara varken lägre eller högre. Hon hade sina starka sidor liksom mannen hade sina.
Jag kan ge ett citat ur Bhagavad-Gita som visar vad en Brahman bör sträva efter och som visar vilka de andliga idealen är:
……
BG 14.21: Arjuna inquired: O my dear Lord, by which symptoms is one known who is transcendental to these three modes? What is his behavior? And how does he transcend the modes of nature?
BG 14.22-25: The Supreme Personality of Godhead said: O son of Pāṇḍu, he who does not hate illumination, attachment and delusion when they are present or long for them when they disappear; who is unwavering and undisturbed through all these reactions of the material qualities, remaining neutral and transcendental, knowing that the modes alone are active; who is situated in the self and regards alike happiness and distress; who looks upon a lump of earth, a stone and a piece of gold with an equal eye; who is equal toward the desirable and the undesirable; who is steady, situated equally well in praise and blame, honor and dishonor; who treats alike both friend and enemy; and who has renounced all material activities — such a person is said to have transcended the modes of nature.
BG 14.26: One who engages in full devotional service, unfailing in all circumstances, at once transcends the modes of material nature and thus comes to the level of Brahman.
…….
Denna text uttrycker Brahman-kastets egalitära ideal som förespråkar att man ska behandla alla lika, oavsett om de är vänner eller fiender. Det som är gagnlikt ska värderas lika högt som det som är negativt, vilket är en grundprincip som skiljer egalitarism från elitism. Livet här på jorden ska förnekas och själens högsta tillstånd är att existera utan handlingar och utan den fysiska materien.
Rent allmänt uttrycker Bhagavad-Gita ett ressentiment mot livet: det är ett straff att återfödas och det är en dygd att avsäga dig livets passioner och kärlek till förmån för en oberörd känslolöshet där självet upplöses. Livet i den materiella verkligheten anses vara av ondo för själen och det bästa vore att undkomma den hemska återfödelsen för att sedan enbart kunna existera i själen. Vad säger då Bhagavad-Gita om själen? Jo, själen är i grunden lika för alla levande varelser, och allt som har med känslor och passion att göra är avskalade från denna själ. Återigen är vi tillbaka till egalitarismen – alla själar är i grunden lika och detta är den eftersträvansvärda slutdestinationen.
BG 8.26: According to Vedic opinion, there are two ways of passing from this world — one in light and one in darkness. When one passes in light, he does not come back; but when one passes in darkness, he returns.
Målet för en Brahman är således att inte återfödas, utan att låta jorden befolkas av de lägsta kasten medan denne själv lämnar den fysiska verkligheten och befrias från självets bojor och uppgår i en egalitär själsgemenskap utan den materiella världens fängelse. Är inte denna lära i grund och botten fientlig mot livet och ättens kontinuitet?
Sadu! Sadu till er båda! Underbar läsning!
Til Rimfaxe: Tak for dit indlæg. Jeg er ikke enig i din vurdering af Bhagavad Gita som værende selvmodsigende, egalitært, eller et ‘ressentiment mot livet’, udtrykke foragt for kvinden eller lignende. Tværtimod er hele ideen bag Bhakti og budskabet i BG, at man netop ikke skal isolere sig fra verden, men i stedet åndeliggøre de aktiviteter man udfører (som Arjuna også opfordres til at se hinsides sine egne ønsker, og i stedet kæmpe for en højere sag). Du rejser dog nogle interessante spørgsmål, som jeg håber at enten jeg selv eller Dharma får mulighed for at tage op i fremtidige indlæg.